Åsa 2.0

...NOT! Jag dör av tristess! Jag har idag: Facebookat, mejlat, rökt, ätit (men inte mycket), haft ångest, haft ont i magen, varit ensam, varit avundsjuk, druckit kaffe, rökt igen & sen tagit en cig...Ja, just det...Jag har suttit på hemnet.se också och suktat över fina hus. Om en dryg halvtimme är det dags för sista ronden för dan, sen ska jag börja låsa och göra det sista här. Eventuellt blir det en öl på någon av stadens uteserveringar (förmodligen pub Anchor) efter jobbet, men det blir inte sent för jag måste ju upp supertidigt imorgon som vanligt, dessutom måste man ju vara helskärpt på jobbet eftersom det händer på mycket här hela tiden! *s*

Nehe...man kanske skulle ta en cig... *asg* Guuud vad mitt liv är underbart just nu!!!

Måndag morgon igen dårå. Vädret är än så länge underbart, men jag gissar att det snart kommer att vara olidligt hett, som igår. Jag sitter i vaktlokalen med AC på så mig går det ingen nöd på, men jag börjar redan känna för att skippa den yttre besiktningen...om jag inte kan få göra den på beachen *s*.

Vi åkte till ängsjö igår tillsammans med goda grannar. Det var supermysigt, men varmt. Men det var gött med ett dopp. För första gången i mitt 35åriga liv blev jag även biten av en pissmyra! I ändalykten!!! AJ, vad det sved! Vi var 7 i sällskapet & 3 av oss blev bitna. Hehe, men erfarenheter gör en starkare har jag hört.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe, jag kanske återkommer lite senare under dagen.

L8er guys!

...bitterljuva söndagar. Sååå häligt att vara ledig, men "jobbångesten" smyger sig på. Veckan som kommer är iof en kortvecka, men det känns nog så jobbigt ändå. Jobbet går bra & det är kul mestadels, men sista ronden för kvällen är VERKLIGEN inte rolig! Tänk dig att gå omkring i en mörk källare, du vet att hela huset är tomt på folk, du är ensam och det låter om alla maskiner som finns där... Jag kan säga att just under den ronden är jag innerligt tacksam för den megastora ficklampan jag har i bältet *s*.

Idag blir det lugn söndag. Vi åker förmodligen en sväng till barkarby för inhandling av fler blommor till balkongen och mer kläder till mamman. :)

Ha en fin söndag alla!

Jag jobbar och jobbar. Har 180 timmar i juli, så om jag verkar vara svår att få tag i så är jag förmodligen det. Jobbar långpass, 7-19, och det är ganska tröttsamt så på kvällarna är det bara hemfärd och stupa i säng som gäller...

Det är riktigt kul att jobba iallafall, jag hade varit hemma alldeles för länge. Det är nyttigt att träffa lite folk igen faktiskt.

Annars är läget ganska trist, har en liten sommardepression och den verkar inte ge med sig, men jag vet ju vad det beror på så då är det lättare att hantera.

Nästa vecka jobbar jag 3 dar, sen blir det en liten minisemester till kolmården och gud som jag längtar. Bo på hotell, sitta på balkongen och dricka vin, bada, titta på delfiner...Det kommer bli sååå mysigt!

Snart är det dags för morgonronden (vi får väl se om jag fångar nåt bus *hihi*).

Ett fyrfaldigt leve för lillebror på födelsedagen! Saknar dig brollan!

Back to work! :)

Det ska vara 5 rum och kök, 4 sovrum helstast, gärna lite tomt...Eller förresten...skitsamma, Peter vill iaf inte flytta... Försöker tänka på annat, hitta nåt roligt...men det är så svårt.

Ikväll ska vi iaf börja kolla på sista säsongen av prisonbreak, ska bli kul faktiskt, hoppas vi minns vad som hände innan *s*.

Maten är i ugnen och vi väntar på att den ska bli klar. Kycklingfilé i örtsås med ris, gratinerat såklart...Hoppas det blir gott. Jag är lite less på kyckling, men nån gång ibland är det ok, dessutom är det nyttigt.

Saknar FB som fan och alla "vännerna" där, men det är som det är just nu och jag öppnar nog inte upp igen inom den närmsta framtiden... Men man ska aldrig säga aldrig.

Här är det snabba puckar minsann. Jobbet ringde idag vid 11 tiden och meddelade mig om att jag ska börja lära nu...IMORGON. Jag visste att jag hade pass inbokade där, men den info jag fått sa att jag skulle börja nästa fredag. Passen jag hade inbokade innan de ringde var 120 timmar i juli månad och jag var lite fundersam över hur jag skulle få ihop till en heltid, men med dessa extra läropass som jag fick veta om idag kommer jag upp i 180! timmar istället. Fattar inte riktigt hur jag ska orka, men...den som lever får se.

Det som är trist med det här objektet jag ska på är att det är tolvtimmarspass man kör, 7-19, och det innebär att jag inte kommer träffa Johannes alls. Han sover när jag åker (05.30) och när jag kommer hem (ca. 20.30). Usch, det här kommer bli skitjobbigt för oss allihopa. Men det ska bli kul att jobba igen.

Nu ska jag njuta av min sista lediga dag innan mastodontmånaden sätter igång...

Vi ses nån gång...om jag hinner...

...och jag är trött. Jobbade på bussarna igår och var hemma vid 00.30, upp klockan 6.30 med lilleman. Ännu inget jobb inbokat idag, så förhoppningsvis kan jag sova ikapp lite under dagen.

Läget annars är som vanligt...lite trist helt enkelt. Jag känner att jag öppnat mig lite väl mycket för människor som jag trodde var mina vänner. Ska nog sluta vara så öppen och naiv.

På lördag är det dags för ett efterlängtat skansenbesök med mamma, lillebror och hans goa familj. Ska bli kul att se hur småkillarna gillar att titta på djuren. Detta blir ju bara en liten försmak inför kolmården som vi åker till den 16:de. Längtar nåt otroligt efter vår lilla minisemester. Hotell en natt, spa, djurpark i 2 dagar...Det kommer bli sååå kul och mysigt att komma iväg bara med familjen.

Vaknar varje morgon av en liten pojke som säger "Hanne vaknat nu!" och "Göja välling nu tyckej vi!", sötnosen!

Nu ska jag borsta tänderna på lilleman och mig själv, sen bär det av till dagis.

Och förrästen...Jag har slutat vara snäll och att ge av mig själv, snart finns inget kvar av den jag var...tomhet bara...och besvikelse. Undrar när jag blir så vuxen att jag kan känna vilka som är värda att slösa tid på...

Ha det bäst därute!

...ja, jag borde verkligen gilla läget. Jag har fått jobb som jag trivs jättebra med. Vi är friska för en gångs skull, men något gnager...Jag trivs inte helt enkelt. Hoppas jag mår bättre snart. Jag har (inte helt frivilligt) lagt ner facebook. Saknar min dagliga ventilering, men tydligen funkade det inte att jag skrev vad jag kände för utan fick lov att tänka efter hela tiden, ifall nån skulle missuppfatta...Missuppfattningar tycks vara vanligt förekommande i mitt liv...Missuppfattningar och nederlag...moment 22, Murphy´s lag...you name it, jag har upplevt det... Idag vill jag flytta...men inte resten av familjen... Jag vill komma bort, andas, och börja på ny kula. Over and out, see you again some time....när jag mår bättre...

...hoppas jag att jag får göra snart! Som vanligt är det ett bra tag sen jag skrev, men det är för att det händer så otroligt mycket i mitt liv just nu! Efter utbildningen har jag sökt jobb och en vecka efter ansökan blev jag kallad på intervju på ett av de större bevakningsföretagen. Jag_fick_jobbet!!! Jag är nu behovsanställd väktare! Det är ganska hårda krav för att bli väktare så länsstyrelsen är de som godkänner varje väktare...och där är jag nu...Mitt godkännande ligger hos länsstyrelsen & innan dess kan jag inte börja jobba *suck*. Rekryteraren på företaget tror att jag blir godkänd i slutet av veckan som kommer, och sen så är det bara och jobba. Igår blev det lite fel när de ringde och frågade om jag kunde jobba idag...Gärna tyckte jag, men jag är ju inte godkänd?! Nej just det sa han, men vi förväntar oss ju att du är godkänd, bara det att vi inte har fått papperna än, så du kan jobba iallafall. Jippi, tänkte jag, ÄNTLIGEN jobba! Tji fick vi! Han ringde upp igen och hade dubbelkollat med min chef och tydligen hade det kommit en ny (för honom) lag som säger att man ABSOLUT INTE får jobba utan att godkännandet är klart...*suck* Tillbaka på ruta 1 igen...

Heeej! Long time no see! Jag har haft fullt upp hemma med sjukdomar, skola och nytt akvarium...JA, vi köpte ett till! 280 liters kub blev det och där bor idag 6st. redback scalarer, 15 st. rosentetra, 6st. vuxna Platy, ca. 9st. platyyngel och 5st. corydorasmalar. Sååå vackert är det :).

Jag har gått på kurs i 2 veckor, en FRUKTANSVÄRT intensiv och jobbig kurs, men jag har haft superkul och är nu godkänd att få börja jobba som väktare! Det ska bli skitkul! Nu söker jag jobb med ljus och lykta och hoppas kunna hitta nåt snart via kontakter förhoppningsvis.

Johannes har varit sjuk nu nästan hela vintern i diverse sjukdomar och jag är sååå less, i torsdags var vi till läkaren för att kolla vad som ligger bakom så nu ska det tas massa prover på lillstackarn så får vi se om det är ngt annat fel än bara dåligt immunförsvar. Hoppas på svar om ett par veckor. Kräksjukan har vi haft i 2 omgångar här i vinter & det är verkligen inte kul (varken på elräkningen eller på kroppen).

Idag blir det nog en sväng till plantagen. Ska köpa jord, olja till trallen, blommor till balkongen och ev. lite vårlökar att sätta på framsidan.

Nu ska jag försöka vara lite bättre på att blogga hedanefter. Ha en fin helg! L8er!

Jag är så glad! Jag har hela mitt liv haft olika intressen, men aldrig något som jag fastnat för sådär ordentligt. Jag älskar att sjunga och har gjort det i kyrkan från och till sen jag var 15, men jag har aldrig varit heeelt uppslukad av det som som jag är nu av min nya hobby.

VAD är det då undrar kanske den enormt stora massan som läser min blogg (typ. 6 st. eller nåt *s*).

Jo, ser ni! Vi har blivit med fiskar! Vi har skaffat ett jättefint litet akvarium på ca. 60 liter där våra små söta firrar simmar omkring. När vi väl bestämde oss för att skaffa akvarium började jag läsa lite på internet om olika fiskar, hur stor bostad de behöver, hur man sköter ett akvarium osv...och jag hade inte en blekaste aning om att det var sååå avancerat. Det ska vara vattenbyten ca. 1ggr/ve., man ska ta prover på vattenhalterna för att se om fiskarna har det bra. Man ska bereda vattnet med massa mysiga bakterier, växterna behöver näring, olika fiskar kräver olika foder...osv. osv. osv. Det är JÄTTEKUL att läsa om allt, planera befolkningen, införskaffa växter, stenar, växtnäring...Det är tom kul att sitta och titta på akvariet...i timmar!!!! Jag missar mina favoritprogram på tv, för att jag sitter och tittar på firrarna och planerar nästa drag.

Vårt kar innehåller idag 10st. neontetror, 3st. khuliålar och 3st. Platy´s. Mao. det är nästan fullt. Man ska tydligen räkna 1cm. fisk till en liter vatten...och då räknar man med vuxenstorlek. Algerna har inte riktigt invaderat akvariet, vilket innebär att vi inte har skaffat några algätare än, men när det är dags blir det nog ca. 4st...och snart, mycket snart ska jag skaffa 2st. dvärg guramis. Sen är karet fullt...

Jag har redan börjat önska mig ett större kar, ett med lite större firrar i, men det krävs nog lite övertalning...

Nej...nu ska jag surfa in på akvarie forumet...

Eller förresten, måste bara berätta...Jag misstänker att vår ena Platy ska föda vilken dag som helst, så snart har vi yngel i karet också *längtar*

Simma lugnt! ;)

...i dubbel bemärkelse. Snön har fallit och fallit och fallit, jag har nog inte sett maken sen jag var tonåring och åkte till storlien. Tyvärr har hela familjen varit sjuk i omgångar så vi har knappt varit ute.

Sen är jag heeelt insnöad på en ny fundering...Det är nämligen så att jag och Peter börjar misstänka att Johannes kommer bli vänsterhänt. Igår satt jag och googlade lite och hittade mycket intressant läsning om vänsterhänthet (heter det så?). Bla. finns det teorier om att de flesta vänsterhänta barn har haft en tvilling i livmoderlivet (spegelvänd och högerhänt) som sen har tillbakabildats (missfall). Denna teori är det tydligen en hel del forskare som ligger bakom (svårt att forska i dock, det är väl därför det bara är en teori antar jag). När jag läste detta började allt falla på plats... Jag hade MYCKET blödningar under graviditetens lopp, TÄNK om jag förlorade en tvilling då?! Tänk om det var så att vi skulle haft 2 ursöta underbara killar annars? Jag tänkte även på min enorma moderkaka (den vägde 1100g, och normalt väger en moderkaka ca. 500g), var det kanske meningen att den skulle ha försörjt två? Jag kan inte sluta tänka på det här, jag tom. grät en skvätt när jag låg och tittade på min sovande pojke igår, för jag tänkte på den lilla killen som kanske skulle ha funnits och det faktum att jag ALDRIG nånsin kommer att få veta om det var så.

Letade rätt på min förlossningsjournal för att se om det stod ngt speciellt om min moderkaka som kunde hjälpa mig att få veta, men det gjorde det naturligtvis inte. MEN...minns ni att jag i ett tidigare inlägg var lite deppig över att jag inte mindes vissa delar av min förlossning? Tack vare att jag tittade i journalen vet jag nu att jag födde liggandes på sidan, och när jag läste det kom faktiskt en del minnen tillbaka *lycklig*. Så helt förgäves var inte mitt journal läsande!

Johannes, jag och Anton har varit/är magsjuka. Jag och Johannes har blivit friska, men Anton har fortfarande svårt med maten stackarn. Kräks inte längre iallafall. Idag ska jag försöka ta mig ut en sväng med Johannes, han behöver frisk luft (jag med), men jag vet inte hur det ska gå och köra vagnen i den här snön...Börjar faktiskt tröttna lite på vintern. Vill ha vår och tulpaner nu!!!

Ska försöka skriva lite oftare nu....om vi är friska.

L8er folks!

HEJ! Det var länge sen, men så har det varit jul och nyår också... Svarta mamman har varit väääldigt svart hela julen för mammans mellanbarn har varit i spanien i nästan en månad. Jag har haft det duktigt jobbigt för julen känns inte helt ok när familjen är halv. Vi har haft det jättemysigt, missförstå mig inte, men jag har gått med ett stort hål i hjärtat hela tiden och saknat min lilla grabb.

Anton i sin tur verkar haft det toppen i spanien med pappa, styvmamma, lillasyster, farmor och farfar. Vädret hade varit helt ok, men väldigt växlande, ena dagen strålande sol och strandbesök, andra dagen 4+...Jobbigt att det svänger sådär för spanjorerna kan man tycka.

Mathildas trettonårsdag firade vi med pompa och ståt i dagarna tre...eh, nej, men det lät bra iaf. Jag hade bjudit in Mathildas pappa m. sambo och hennes döttrar och respektive, så kom M´s farfar också. Hon blev sååå förvånad, och jätteglad! Jag tror hon tyckte det var mysigt att fira med båda sina familjer samtidigt.

Julen spenderade vi med Peters syster, sambo & barn, dessutom var deras mamma (min svärmor) där också. Mathilda var hos sin pappa.

Juldagen kom Mathilda hem igen och vi firade jul med henne. Mysig kväll blev det med frågesport, julmat och choklad.

Annandagen åkte vi till Norrtälje för att fira med pappa, Lena & brollan med familj. Det blev supermysigt! Dagen efter åkte vi hem och hämtade upp mamma för lite julmys också.

Nyårsafton spenderade vi med våra goda grannar. Skitmysigt och trevligt! Mathilda var vaken till 3!

Igår kom så äntligen Anton hem så då firade vi jul igen (fast vi slapp julmaten, Anton hade önskat blodpudding tack och lov) & äntligen är min familj hel igen!!! *lycka*

Det är jobbigt att få allt att funka alla helger och alla resor och jag är innerligt glad att skolan börjar igen och allt går tillbaka till det normala. Jag har kommit efter med städningen och även det har gjort att jag är deppigare än vanligt. Jag fick förresten en handdammsugare med långt skaft i julklapp av min älskade make, så nu är kan jag ännu lättare hålla rent här hemma...Tänk vad simpelt det är att dammsuga trappan med en dammsugare utan sladd!!! Jag är jätteglad för den julklappen faktiskt, hade dessutom önskat mig den!

Nej nu vaknar snart lilleman från sin skönhetssömn. Tbax lite senare, en annan tid eller en annan dag...När jag får tid och lust helt enkelt. 

Han är lite romantisk ändå min gubbe. Han överraskade mig igår med 5st. röda rosor, såna där dyra lååånga rosor ni vet, och ett jättefint hjärta i glas som skulle lysas upp med en spot under. Jag blev så glad! Massor med pussar fick jag också på vår dag. Vi åt god kinamat med lillkillen (påminnelse till mig själv, Johannes gillar INTE friterade räkor och ris!), drack lite vin, och sen när Johannes hade somnat tittade vi på Johan Falk i sängen och drack champagne. Myyys på hög nivå. Killarna sov dock båda två vid 21.45 och jag låg ensam kvar och läppjade (visst är jag duktig på fina ord? *s*) på min skumpa, tittade på akutsjukhuset och bara hade det mysigt i min ensamhet. Idag är jag åter i mig själv, dock något förkyld.

Idag måste jag ta tag i vårt växande tvättberg och sen MÅSTE jag skura golven idag (alla som undrar varför jag skurar så ofta kan jag upplysa om att RUSSIN blir ganska kladdiga när de trampas in i golvet).

Nu ska jag gosa med Johannes lite innan det bär av till dagis.

Over and out

Vad är romantik för dig?

För mig är det överraskningar, små gulliga gester mot varandra i vardagen, en klapp på kinden bara för att, upplevelser tillsammans, hålla handen, sitta i soffan (tätt) och titta på film tillsammans...Ja, sånt. Jag saknar det så jävla mycket! Framförallt idag när vi "firar" 2 år som gifta. Min dröm är att älskade kommer hem och säger "Sätt på dig nåt fint gumman, vi ska ut ikväll, jag har fixat barnvakt"! Istället blir det hämtkinamat och skumpa hemma, ALDRIG att jag kan tänka mig att han har köpt någon present & absolut inte fixat barnvakt.

Hur kunde jag bli kär i en sån oromantisk karl kan ni kanske undra, men se, det ska jag berätta för er...

Han är humorn själv (enligt honom själv *s*), han är hjälpsam och ordentlig, han är barnslig, han pratar i sömnen så att man skrattar ihjäl sig, han är skitsnygg, snäll (nästan fööör snäll ibland), äter den maten jag lagar (antingen för att han är snäll, eller så är det för att han faktiskt tycker att det är gott), han älskar mina barn och har gjort det sen den första gången de träffades, han har "givit" mig ett barn till, han är en underbar pappa... Ja, ni ser vart det barkar...Hela karln är ju bara bäst (förutom just då romantiken *s*)!

Summan av kardemumman är att trots att jag vissa dagar kan bli rätt besviken över hans tanklöshet och att han är så oromantisk så älskar jag honom något så kopiöst mycket!

Grattis på bröllopsdagen hjärtat, du är fortfarande mitt liv, du är fortfarande I mitt liv för att jag vill ha dig där och inte kan tänka mig att spendera en enda dag utan dig! Jag älskar dig helt enkelt, trots dina brister!

Åh vad det är jobbigt med en 20 månaders som bara skriker och skriker. Vi har frågat 100ggr "Var har du ont?", men han kan ju inte svara. Jag hatar att vara så maktlös. Det enda jag kan göra är att ge värk och febernedsättande medicin och hålla tummarna. Idag har han feber, men verkar må ganska bra i övrigt, men sent igårkväll då bara skrek han.

Nu vaknade han tror jag. Tbax lite senare om jag får tid.

...Svaren kommer här iaf: Binn= filt, Biin= medicin, tantän= tandborste (tandkräm), maa= mat, ngingää= välling, maj= majs, outiin= russin, baj= bajs, tontontontan= Jonathan

Pitaan betyder självklart Flygplan

...betyder? Idag tillägnas inlägget Johannes och allt roligt han har sagt. Tänkte börja med lite frågesport. Vad betyder Binn, Biin, tantän, maa, ngingää, maj, outiin, baj, och ett svårt, tontontontan?

Svar kommer senare idag, let the game begin!

Den som kommer på vad Piitaan betyder vinner en snorpuss av Johannes!

...sitter här och stirrar på stöket & orkar inte lyfta på arslet. Trött idag och har svårt att ta tag i det jag borde...Dvs. städa. Vem uppfann städningen egentligen? Inte var det då jag iaf, för jag är ingen städperson egentligen, jag hatar att städa, jag vill kräkas på dammsugaren, kortsluta tvättmaskinen (och diskmaskinen) anställa en liten vätte och lägga mig på sängen och slappa.

Jag vill INTE handla julklappar, vill inte ens tänka på julklappar, vill inte fira jul och inte göra julskinka, inte baka pepparkakor, inte titta på Kalles jul, inte äta choklad ala alladin (där fick jag till det *s*), vill inte trängas med svettiga illaluktande människor i alla äckliga överfulla affärer....Jag_vill_INTE!!!!

Jag vill krama mina barn, min make och mina goa vänner, jag vill äta god mat (som jag sluppit tillaga), vill lyssna på mysig julmusik, dansa (med vem vet jag inte, för Peter dansar ju inte), sjunga, läsa en god bok, surfa, skriva mer, skriva dikter, lata mig, åka utomlands, vinna på lotto, rida en mysig ritt i skogen och sist men inte minst, kräkas på alla prettomorsor som aldrig gör fel och ser ner på dem som gör fel (enl. dem).


Nu vill jag INTE göra rent toaletten...men jag måste...

En annan dag, ett annat liv, ska jag bara göra det där jag vill göra...

Ja, hur i h*vete gick detta till...Gissar på lustgas/smärta som trollade bort ett av de finaste minnen jag borde haft. Satt och slösurfade på FL igår och hittade in i en tråd där ts (trådstartaren för den som inte visste) hade en fråga om hur normalt det var att vilja ta upp barnet själv på magen. Min hjärna började arbeta på högvarv. Jag HAR ett svagt minne om att jag fick ta emot Johannes själv, men, det är för svagt för att vara säkert. Sen började jag fundera på om det inte var så att jag födde på knä denna gången...även det väldigt svagt minne. Någon förlossningsberättelse skrev jag inte den här gången, fråga mig inte varför (jag som älskar att skriva). Det enda jag minns klart är att barnmorskan/undersköterska sa åt mig att jag kunde känna på huvudet om jag ville & det vet jag att jag gjorde, men minns som sagt inte min position just då...Antar att jag svävade någonstans i det blå bland smärtförnimmelser och lustgasrus. Den andra saken jag minns är när min käre make frågade mig om alla pojkar hade stånd när det kom ut *s*. Nån som vet? Själv har jag inte reflekterat över det förut, men det var tydligen en viktig fråga för min man (ja...han är inte heeelt frisk i knoppen *asg*).

Hursom...Jag ringde maken för att fråga om mina svaga minnen hade någon sanningshalt i sig och fick till svar att han inte minns nånting?! WTF???!!! VEM ska man förlita sig på då??? Så jag kommer att få leva i min ovisshet resten av livet.

Resultatet av fölossningen blev ju som ni alla vet en alldeles underbar liten (?) pojke som fick heta Johannes. Han hade sååå mycket hår att barnmorskorna blev alldeles till sig i trasorna och sprang för att leta efter en kam. Storleken var också en anledning till upphetsning hos sjukhuspersonalen. De körde vadslagning med varandra innan de la honom på vågen. 5040gr och 57cm... Allas munnar såg ut som fågelholkar :o).

På dagen för återbesöket fick vi träffa läkaren som snabbt tittade på Johannes och sa "Jaha sedär...där är det där håret alla pratar om!". Tydligen var Johannes det stora samtalsämnet i fikarummet på KS.

Ojojoj vilken nostalgitripp såhär 20 månader efter förlossning... Jag ska bespara er mer om det...Iallafall för tillfället *s*.



I´ll be back! ;)